Hur stärker vi kvaliteten i välfärden?

· · · ·
Av Anna-Karin Hatt, 11 Okt 2016

Idag anordnade Almega tillsammans med Moderaternas Niklas Wykman en hearing i riksdagen under namnet ”Hur stärker vi kvaliteten i välfärden”? Vi fick höra välfärdsföretagare, de som använder tjänsterna och beslutsfattare tala. Hearingen visade väldigt tydligt att företagande i välfärden är helt nödvändigt för att samhället ska kunna erbjuda den mångfald av tjänster som medborgarna efterfrågar.

IMG_0328

För min och Almegas del valde jag att under seminariet lyfta fram tre viktiga slutsatser:

För det första: Vinstbegränsningar är fel rent principiellt. För var och en av oss som tror på den fria företagsamheten, som värnar äganderätten och dessutom tror på valfriheten är vinstbegränsningar fel av princip. Och för många räcker det med det. Men problemet är att det även därutöver leder fel. Att införa vinstbegränsningar kommer inte leda till högre kvalitet i välfärden. Tvärtom är risken stor att den enda konkreta konsekvensen av sådana förslag skulle vara att välfärdsföretag tvingas lägga ned – även när de har god kvalitet.

För det andra: För att vi ska kunna värna och driva god kvalitet i välfärden behöver vi fungerande mekanismer för hur företag ska kunna eller tvingas lämna  marknaden. Kanske har också vi som varit och är de främsta förespråkarna för företagsamhet i välfärden under för lång tid nästan uteslutande pratat om hur vi ska kunna förbättra möjligheterna att starta välfärdsföretag, inte hur vi kan förbättra systemen så att de i större utsträckning än idag ger utförarna betalt efter deras resultat. Och egentligen är det ju inte så krångligt: de system vi bygger upp måste designas så att de belönar god kvalitet och bestraffar dålig, så att de verksamheter som inte levererar den kvalitet vi vill ha tvingas att lägga ned – och det alldeles oavsett om de bedrivs i offentlig eller privat regi. Självklart ska vi inte betala för utbildningar som inte fungerar eller bristande vård- och omsorgsinsatser. Men för att nå dit måste vi designa upphandlingar och betalningsmodeller så att de har ett tydligare resultatfokus och se till så att den som upphandlar blir bättre på att följa upp och avsluta uppdrag när kvaliteten brister.

Och för det tredje: Om vi ska klara av framtidens välfärd och den välfärdsnivå vi har och vill ha, måste ha och utveckla samarbetet mellan duktiga välfärdsföretag och kommuner, landsting, regioner och staten – aktörerna i den offentliga sektorn. Och läser man det finstilta i bilagorna till regeringens senaste budgetproposition så är det glädjande nog något som även regeringen verkar hålla med om och förstå, trots att de i den allmänna debatten den senaste tiden tyvärr ägnat sig mer åt ideologisk retorik och hot om vinstbegränsningar. Men i budgeten för 2017 räknar regeringen med att välfärdsföretagens betydelse ska fortsätta öka och att 25 000 fler ska jobba i privata välfärdsföretag år 2020. Ska den utvecklingen kunna bli verklighet är det hög tid att vi går vidare och lämnar den kontraproduktiva diskussionen om vinstbegränsningar i välfärden och istället fokuserar debatten från och med nu och framöver på hur vi kan driva kvalitetsutvecklingen i välfärden och förbättra välfärdsföretagens tillväxtmöjligheter, snarare än att lägga nya hinder i deras väg.

Många gånger diskuteras ”välfärden” som ett övergripande och ganska diffust begrepp. Men dagens hearing visade att frågan om vår välfärd i själva verket handlar om väldigt konkreta, rent av livsviktiga, saker i våra liv. Inte minst kunde vi höra representanter för människor med funktionsnedsättning, våra pensionärer och våra elever som alla beskrev att välfärden är en absolut nödvändighet för att vardagen ska fungera; i allt från äldrevård och omsorg, till personlig assistans, ungdomsutbildning och fungerande vägar för nyanlända in i det svenska samhället.