Kompetensbristen hänger samman med fallande kunskapsresultat i skolan

· · · · ·
Av Anna-Karin Hatt, 24 Okt 2016

I slutet av förra veckan medverkade jag, tillsammans med Unionens ordförande Martin Linder och Anna Felländer i ett panelsamtal om kompetensförsörjning på en stor konferens arrangerad av Ed Tech Sweden. När vi på Almega frågar våra medlemsföretag om vilken som är den viktigaste frågan för dem så hamnar kompetensförsörjning nästan alltid i topp. Och frågan om kompetensförsörjningen blir nu snabbt allt mer aktuell för allt fler – så sent som i tisdags i förra veckan kunde vi läsa i Dagens Nyheter om en ny undersökning som visar att Sverige i en nyligen genomförd undersökning är det land som har den mest pressade situationen gällande tillgången till kvalificerad arbetskraft.

CvNszbTXYAAcD_Q.jpg large

Samtalet i torsdags inleddes med att moderatorn Ulf Skarin gjorde en intervju med en talande robot. och det är ett lika illustrativt som talande grepp. För idag ser vi hur robotiseringen innebär tydliga förändringar på arbetsmarknaden, vilket är en utveckling som förväntas fortsätta. Nya spännande typer av jobb kommer växa fram, som troligen är mer avancerade och innovativa än dagens. Men robotiseringen kommer också leda till att rutinartade administrativa jobb kommer minska i omfattning. Jobbtillväxt i den kunskapsintensiva delen av arbetsmarknaden, samt den serviceintensiva, men jobbminskning i mellanskiktet, är säger många det som står för dörren.

Och redan nu har många företag svårt att få tag på dem kompetens de behöver. I det läget går det inte att bortse ifrån att problemen med tillgången på högkvalificerad arbetskraft är starkt kopplade till de fallande kunskapsresultaten i den svenska skolan. Faktum är ju att kunskapsresultaten fallit i närmare 30 år och att det vi nu verkligen behöver , istället för det blame-game som pågår om huvudmannaskap och vinster i välfärden, är en debatt om den svenska skolan som handlar om kunskap och hur vi kan se till att framtidens arbetsgivare kan hitta rätt kompetenser på morgondagens arbetsmarknad.

När det gäller skolan behöver vi en bättre mål- och resultatstyrning som fokuserar mer på hur skolorna jobbar pedagogiskt för att utveckla eleverna, på kvaliteten i undervisningen och på lärarnas kompetens. Samtidigt behöver vi också en tydligare resursstyrning och en bättre innehållsstyrning. Återinförda timplaner kan vara ett sätt att säkerställa att skolhuvudmännen inte drar ned på undervisningstiden. Samtidigt som Skolinspektionen skulle kunna få ett tydligare mandat att följa upp undervisningsinnehållet, för att kvalitetssäkra själva lärandet i skolorna. Och endel utbildningar kommer troligen behöva uppdatera sitt innehåll. Kanske måste vi framöver mer aktivt styra dimensioneringen av högskolan mot utbildningar som är mer relevanta för framtidens arbetsmarknad än vi gör idag?

Helt klart är att det finns gott om jobb som behöver göras på arbetsmarknaden och många arbetsgivare som verkligen skriker efter kompetens. För att möta det behovet behöver skolan och utbildningsväsendet utbilda för dagens och morgondagens behov, samtidigt som vi hittar nya sätt att säkra att de som redan finns på arbetsmarknaden kan uppdatera sin kompetens, inte minst för att möta digitaliseringens nya krav och möjligheter.