Sänkta trösklar in på den svenska arbetsmarknaden – hur åstadkommer vi det?

· · · · · · · · · ·
Av Anna-Karin Hatt, 02 Jun 2017

I onsdags medverkade jag i ett oerhört angeläget och väldigt intressant seminarium anordnat av den svenska avdelningen av ILERA (International Labour and Employment Relations Associations) om hur vi kan skapa nya vägar in på den svenska arbetsmarknaden för de människor som har sämre förkunskaper och kortare utbildning, och där många av dem är nyanlända. Med i diskussionen fanns både Arbetsmarknadsministerns statssekreterare Irene Wennemo, flera tunga fackliga centralorganisationer som Saco, TCO och LO, liksom arbetsgivarrepresentanter som Svenskt Näringslivs vice VD Peter Jeppsson och jag från Almega.

Hela diskussionen spelades in, och idag sände SVT Forum debatten i sin helhet (vill du kan du se debatten i efterhand i filmen ovan). I debatten tryckte jag extra på att vi alla måste inse att det vi har idag är en fundamentalt ny situation på svensk arbetsmarknad, där vi på mycket kort tid har tagit emot en stor grupp människor från andra länder, där många av dem befinner sig mitt i livet och kommit hit med en väldigt låg utbildningsnivå.  Just de människorna har det allra svårast att ta steget in på den svenska arbetsmarknaden.

Det är förstås en enorm utmaning för oss, och ställer stora krav på både politikens och arbetsmarknadens parters förmåga att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Men lyckas vi med det innebär det tillskottet till arbetskraften också stora möjligheter för ett land som Sverige, som befinner sig mitt i en extrem högkonjunktur med kompetensbrist i flera sektorer, inte minst i många av de branscher Almega företräder, inom den privata tjänstesektorn. Allt fler av medlemsföretagen i förbunden inom Almega uppger att de nu till och med får tacka nej till nya uppdrag för att de helt enkelt inte kan få tag på personal med rätt, eller åtminstone tillräcklig, kompetens.

Det som saknas är alltså inte jobb där arbetsgivarna behöver hitta rätt kompetens. De finns där, i stort antal. Det som saknas är enkla vägar in, och avtalsmodeller och ingångslöner på en nivå som gör det möjligt att anställa också den som har liten erfarenhet eller kort utbildning. I den här fundamentalt nya situationen måste vi alla fråga oss: hur kan vi i Sverige bli bättre på att ta vara på de människor som kommer till Sverige? Hur kan vi bättre matcha de lediga jobben med den kompetens som finns bland de som kommit till vårt land? Och hur kan vi sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, och skapa fler jobb som är sådana att som de som nyligen kommit till Sverige och saknar lång utbildning faktiskt kan få?

Det är ingen enkel uppgift, men det är helt avgörande att vi lyckas. Både för samhällets skull, och ännu mer för varje enskild individs skull. Ska vi lyckas måste vi vara beredda att vända på endel stenar, och ifrågasätta endel heliga kor, och klara av att ta de strukturella grepp som denna viktiga utmaning kräver. Inom vissa branscher behöver vi vara beredda att sänka det som idag faktiskt är EU:s högsta ingångslöner. På många kollektivavtalsområden måste vi kraftfullt öka lönespridningen, så att den som har kort erfarenhet kan hävda sig mot de som har lång erfarenhet av ett yrke. Och politiken behöver se till att sänka skatterna på arbete.

Idag har Sverige världens högsta beskattning av arbete, vilket självklart är helt felriktat när det är just fler jobb, ofta just i arbetskraftsintensiva branscher som vi behöver och vill ha. En oerhört effektiv insats, som regeringen dessutom kan genomföra väldigt snabb,t vore att utveckla dagens RUT-avdrag till ett HEM-avdrag, med högre skattenedsättning och där fler tjänster som utförs i hemmet omfattas. Sedan RUT-reformen genomfördes har den ju blivit en formidabel succé som gjort tidigare svarta jobb vita, och som givit många nyanlända (inte minst kvinnor) bra jobb till en vettig lön, med social trygghet, pensionspoäng och arbetsgemenskap. Ett kraftfullt HEM-avdrag skulle på samma sätt kunna leda till tusentals helt nya jobb och samtidigt sänkta trösklarna in på arbetsmarknaden för en hel del av de många tusen människor som just nu står och väntar på att få chansen att komma in och kunna ta sitt allra första jobb i Sverige.

Det är en gemensam uppgift för både politiken och arbetsmarknadens parter (facken och arbetsgivarna) att ge dem den möjligheten.