Välfärdsutredningen ökar trycket på kommuner och landsting

Idag presenterar Almega en ny rapport – Välfärdsutmaningen 2020 – där vi granskar hur mycket kommunerna och landstingen skulle behöva öka sin välfärdskapacitet om hälften av alla privata välfärdsplatser skulle försvinna till följd av Välfärdsutredningen förslag, i ett läge där vi vet att befolkningen kommer växa, i enlighet med SCB:s prognoser. Den utmaning kommunerna och landstingen skulle ställas inför om förslagen genomförs antar historiska proportioner. Om detta skriver jag idag om på Svenska Dagbladets debattsida tillsammans med Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg.

Idag har vi från Almegas sida presenterat en ny rapport – Välfärdsutmaningen 2020 – som visar hur stora konsekvenserna för välfärden skulle bli om regeringen väljer att gå vidare och genomföra Välfärdsutredningens förslag. Rapporten visar att redan den prognosticerade befolkningstillväxten kommer innebära en historisk utmaning för kommuner och landsting i hela landet. Om man ovanpå det genomför Välfärdsutredningen och begränsar möjligheten att driva företag i välfärdssektorn skulle snart sagt alla kommuner och landsting kraftfullt behöva utöka sin egen verksamhet inom vården, skolan och omsorgen för att kompensera för alla de platser i fristående förskolor, skolor och i den privat drivna vården som helt enkelt skulle försvinna.

Allt sedan regeringens Välfärdsutredning presenterade sina förslag om en vinstbegränsning för företag i välfärden har diskussionen om hur ett sådant ingrepp skulle påverka välfärden gått på högvarv. Men hittills har den fulla omfattningen av förslaget varit svår att se, eftersom utredningen aldrig genomförde någon heltäckande konsekvensanalys innan den presenterades.

Enligt en beräkning som den oberoende revisionsbyrån PWC tagit fram skulle Välfärdsutredningens förslag innebära att hela 80 procent av de privata välfärdsföretagen skulle tvingas ha en rörelsemarginal som, som regel, skulle vara ” otillräcklig i välfärdsbranschen för att driva en ekonomiskt sund och stabil verksamhet”. Hela 80 procent av företagen skulle alltså hotas om Välfärdsutredningens förslag genomfördes.

Det är anmärkningsvärt att utredningen lagt ett förslag som om det förverkligades helt och hållet skulle rita om den svenska välfärdskartan, utan att göra ett seriöst försök att faktiskt beskriva vad konsekvenserna skulle bli om förslagen genomfördes.

Almega har därför gjort en djupanalys av konsekvenserna av utredningens förslag, där vi också vägt in hur behovet av nya välfärdstjänster till följd av befolkningsutvecklingen ser ut fram till 2020.

I rapporten har vi valt ett försiktigt huvudscenario, där hälften av de privata välfärdsaktörerna skulle försvinna som en direkt följd av Välfärdsutredningens förslag, vilket är en betydligt lägre andel än den som PWC kommit fram till i sin rapport. Våra antaganden är alltså försiktigt räknade, och troligtvis skulle konsekvenserna bli väsentligt större än så om förslaget genomfördes. Rapporten tar fasta på prognosen om Sveriges befolkning fram till och med år 2020 förväntas öka med nästan 454 000 personer. Vilket i sig kommer innebära ett ökat behov av fler förskoleplatser, fler platser i grundskolan och fler gymnasieplatser. Med också fler platser på särskilda boenden och timmar i hemtjänsten.

Om vi ovanpå det, till följd av Välfärdsutredningens förslag, skulle förlora hälften av de privata välfärdsutförarna skulle detta innebära att svenska kommuner och landsting under de närmaste åren skulle behöva skapa hela 167 000 nya platser i grundskolan, 72 000 nya platser i gymnasieskolan och öka den offentligt utfärda vårdens kapacitet för läkarbesök med hela 6,2 miljoner besök. För förskolan, grundskolan och äldrevården skulle kommunerna behöva öka antalet platser i egen regi med 20 procent för att kompensera för bortfallet av privata aktörer. I gymnasieskolan och primärvården skulle antalet platser behöva öka med hela 30 procent, och i offentligt driven personlig assistans med ofattbara 180 procent. Det säger sig självt att det är vare sig rimligt, önskvärt eller genomförbart.

Bryter man ner siffrorna regionalt blir utmaningarna på sina håll ännu mer extrema. I både Stockholm och Skåne skulle landstingen/regionen bli tvungen att öka leveransen av personlig assistans med hela 380 %. respektive knappa 350 procent.

Redan före Välfärdsutredningens förslag står kommunerna och landstingen inför stora utmaningar, för att möta befolkningsutvecklingen. Lägger man Välfärdsutredningens förslag som skulle leda till att många privata utförare försvann skulle den utmaningen anta proportioner som vi aldrig tidigare varit i närheten av. Den fråga varje kommun- och landstingspolitiker nu måste ställa sig är om man kan och är beredda att ta sig an den enorma uppgiften? Har svenska kommuner och landsting en plan för att ta hand om de tusentals barn, elever och patienter som riskerar stå utan förskola, grundskola, gymnasium och vårdplats inom de närmaste åren, om välfungerande välfärdsaktörer inte längre kan vara med och bidra till välfärden?

Att lösa framtidens välfärdsekvation kommer vara en nog så utmanande uppgift, även när de privata utförarna får vara med och bidra till välfärden, som de gör idag. Skulle regeringen därutöver kraftfullt begränsa möjligheten till företagande i välfärden skulle situationen bli helt ohållbar. Den rapport Almega presenterat idag visar att det inte är möjligt för regeringen att gå vidare med Välfärdsutredningens förslag med mindre än att man samtidigt vältrar över ett stort ansvar på svenska kommuner och landsting.