Hur ska Sveriges kommuner och landsting klara vinsttaket?

Av Anna-Karin Hatt, 15 Sep 2017

Idag skriver jag tillsammans med Ulf Lindberg, Almegas näringspolitiska chef, i Dagens Samhälle om att regeringens planer på att kraftfullt begränsa möjligheten till företagande i välfärden riskerar leda till en ohållbar välfärdsutmaning för Sveriges kommuner och landsting.

I slutet av juni presenterade finansminister Magdalena Andersson en prognos för ekonomin. Stort fokus låg på att en stor ökning av äldre och barn under det närmaste decenniet kommer leda till ökade behov av skola, vård och omsorg.

Enligt prognosen kommer det krävas ytterligare omkring 40 miljarder kronor fram till år 2025 för att klara välfärden. Det är givetvis en stor utmaning att möta.

Därför är det besynnerligt att regeringen uppger att man beslutat sig för att gå vidare med förslaget om vinsttak för välfärdsföretag.

Som bekant har Ilmar Reepalu på regeringens uppdrag genomfört en välfärdsutredning som innehåller ett förslag på ett mycket snävt vinsttak. Ett vinsttak som i praktiken innebär vinstförbud och därmed en stor avveckling av privata aktörer inom välfärden.

Almega har, precis som regeringen, tittat på befolkningstillväxtens inverkan på behovet av välfärd. Men vi har gått längre och även granskat vad som händer om Reepalus utredning halverar dagens kapacitet hos privata aktörer.

Att ett vinsttak leder till ett kraftigt ökat välfärdstryck mot kommuner och landsting är uppenbart. Exempelvis krävs att landstingen kan hantera ytterligare 6,2 miljoner läkarbesök och ovanpå det ytterligare 8,8 miljoner besök i andra personalkategorier. Det kräver en enorm kapacitetsökning hos landstingen.

Samtidigt förväntas behovet av platser i kommunal skola öka radikalt. Totalt krävs ytterligare 167 000 grundskoleplatser, 72 000 gymnasieplatser och 73 000 platser inom förskola.

Hela denna kapacitetsökning måste kommuner och landsting ha beredskap för att hantera senast år 2020. Det kommer kräva väldigt stora investeringar utöver de 40 miljarder kronor som ligger i finansministerns prognos för att klara det.

Redan utan ett förverkligande av Välfärdsutredningens förslag står kommunerna och landstingen inför stora utmaningar för att möta befolkningsutvecklingen. En bild som finansministerns egen prognos bekräftar.

Lägger man då till att Välfärdsutredningens förslag faktiskt skulle genomföras så riskerar svensk välfärd att ställas inför en utmaning utan tidigare motstycke.

Därför vore det lämpligt om regeringen också tog tillfället i akt och berättade för kommun- och landstingspolitiker hur de ska ta sig an den enorma uppgiften.

Hur ska kommuner och landsting kunna säkerställa att många tusentals barn, elever och patienter garanteras förskola, grundskola, gymnasium och vårdplats inom de närmaste åren, om välfungerande välfärdsaktörer inte längre kan vara med och bidra till välfärden?

Att lösa framtidens välfärdsekvation kommer vara en nog så utmanande uppgift, även när de privata utförarna får vara med och bidra till välfärden, som de gör idag. Om regeringen därutöver kraftfullt avser att begränsa möjligheten till företagande i välfärden blir situationen ohållbar.

Den rapport Almega presenterat visar att det inte är möjligt för regeringen att gå vidare med Välfärdsutredningens förslag med mindre än att man samtidigt vältrar över en väldigt stor kostnad – utöver dessa 40 miljarder som Magdalena Andersson själv bekräftat – på svenska kommuner och landsting.