Rätt och fel i Aftonbladets ledare

Idag skriver Aftonbladets ledarsida på nytt om den pågående avtalsrörelsen och påstår, den här gången föranlett av den medling som just nu pågår mellan Almega Samhallförbundet och förbund inom LO, att orsaken till de medlingar som ägt rum under årets avtalsrörelse, där förbund inom Almega varit inblandade, skulle ha varit att jag och Almega ”likt en Don Quijote gång på gång kastar sig mot väderkvarnen”, där väderkvarnen skulle vara det märke industrins parter satte i industriavtalet i slutet av mars i år. Det påståendet har dock väldigt lite med verkligheten att göra.

Låt oss ta det från början.

Dagens ledare i Aftonbladet är inte den första där de beskriver bakgrunden till de oenigheter som funnits i årets avtalsrörelse på ett sätt som inte stämmer med hur förhandlingarna skett, eller vad som legat bakom parternas olika syn i olika frågor. Att Aftonbladets ledarsida i flera ledare det senaste året gått till angrepp mot Almega men även mot mig personligen kan man förstås ha olika synpunkter på, men till största delen tillhör det dramaturgin i en avtalsrörelse, och i övrigt kan man lämna den typen av påståenden därhän.

Men det som behöver bemötas är det Aftonbladets ledarsida påstår om årets avtalsrörelse.

Låt mig, apropå det, reda ut några saker:

Just nu befinner vi oss i slutet av en avtalsrörelse som inleddes i våras med att industrins parter, fack och arbetsgivare, kom överens om det så kallade märket, slog fast hur lång den kommande avtalsperioden skulle bli och nivån för de kommande årens löneökningar. Årets märke innebär att de avtalade löneökningarna sammantaget kommer uppgå till 6,5 procent för de kommande tre åren. Liksom i alla andra avtalsrörelser som ägt rum sedan ordningen med industrins märkessättande roll infördes, har alla andra avtalsområden och alla andra parter på arbetsmarknaden uppgiften att i de efterföljande avtalsförhandlingarna respektera och hålla det märke som industrin satt, och inte teckna avtal som går utöver det. Det har gällt handeln, besöksnäringen, transportsektorn, byggsektorn. Liksom oss i tjänstesektorn och förbunden inom Almega.

Ganska snabbt efter att industrin var klara med sina förhandlingar i våras blev det tydligt att vissa förbund inom LO drev linjen att det på vissa avtalsområden skulle göras särskilda satsningar, utöver märkets 6,5%, i form av ”insamlingsmodellen” eller ”låglönesatsningen”. I samtliga förhandlingar som förbunden inom Almega haft med sina fackliga motparter i årets avtalsrörelse har vi tidigt varit mycket tydliga med att vi varit beredda att komma överens om att göra den typen av satsningar på berörda avtalsområden, men självfallet inom ramen för och med respekt för märket.

Totalt förhandlar och tecknar förbunden inom Almega under årets avtalsrörelse hela 154 kollektivavtal. Det gör oss till den arbetsgivarpart som förhandlar i särklass flest kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Inte i ett enda fall, hittills i årets avtalsrörelse, har en enda konflikt brutit ut i form av strejk mot medlemsföretag i förbunden inom Almega. Samtliga 110 hittills färdigförhandlade avtal ligger också inom märket. Och på de områden där facken har yrkat på låglönesatsning har dessa kommit med som en del av våra överenskommelser, men ligger då inom märkets 6,5 procent på tre år.

När Aftonbladets ledarsida än en gång påstår att vi i Almega och förbunden inom Almega skulle motsätta oss låglönesatsningen så stämmer det helt enkelt inte. Det har inte stämt tidigare i avtalsrörelsen, och det stämmer inte nu. Lika lite stämmer påståendet att vi skulle ha tvingats ”backa” när det gäller förhållningssättet till märket när medlarna kommit in i förhandlingarna. 101 av de 110 hittills tecknade avtalen har vi förhandlat fram i konstruktiv anda med våra fackliga motparter, helt utan utomstående medlares inblandning. I några fall har förbund inom LO valt att lägga varsel för att antingen pröva möjligheten att få låglönesatsningen ovanpå märket, eller för att man velat driva någon annan avtalsfråga, som handlat om helt andra saker än den låglönesatsning som ledarsidan idag skriver om. Men oaktat hur förhandlingarna skett, eller vilka yrkanden som prövats under dessa, så har alla kollektivavtal som hittills tecknats av förbunden inom Almega legat inom märket.

Att förbunden inom Almega skulle vara någon form av ”extra hårdnackade” arbetsgivarparter, och inte vilja bidra till konstruktiva lösningar, faller på sin egen orimlighet. Däremot har vi ett mycket tydligt uppdrag från våra medlemsföretag om att förhandla bra kollektivavtal som innebär att tjänsteföretagen får bra förutsättningar att verka, växa och utvecklas. Det gjorde vi i Avtal16, och det gör vi nu i Avtal17. Och dess emellan tog vi från Almegas sida under vintern 2016/2017 initiativ till den mest omfattande uppgörelsen som någonsin slutits mellan förbund inom Almega och tjänstemannafacken, när vi kom överens med Unionen och Sveriges Ingenjörer om överenskommelsen ”Flexpension i tjänsteföretag”. I den löste vi konstruktivt ut hela flexpensionsfrågan, som fram till dess legat helt olöst mellan parterna, samtidigt som vi också enades om ett stort antal förändringar och förbättringar av våra gemensamma kollektivavtal och våra gemensamma samverkansformer med våra fackliga motparter på tjänstemannasidan. En överenskommelse som också innebar att vi enades om att vi så snart Avtal17 är över ska starta upp ett omfattande och långsiktigt gemensamt avtalsutvecklingsarbete för att tillsammans säkra att våra gemensamma kollektivavtal är attraktiva både för framtidens tjänsteföretag och för deras nuvarande och potentiella medarbetare.

Så agerar ansvarsfulla parter på arbetsmarknaden. Genom att helt enkelt lösa de utmaningar som finns, och säkra kollektivavtalens och den svenska arbetsmarknadsmodellens relevans inför framtiden.